Gittan

Jag försökte verkligen! Jag gjorde allt jag kunde, allt jag förmår. Försöker få människor att se, se det från en annan synvinkel. Ni gräver upp det, men ni kan inte ta hand om det. Jag själv, ensam får plocka ihop alla bitar. Det tar tid! Ni får mig att prata, ni vill veta. Men sen gömmer ni er, era röster talar om andra saker..som är enkla. Det är ******* och jag håller med! Bryt ihop, glöm, gå vidare. Ett större svek kommer jag kanske aldrig uppleva, vill inte heller. Jag försöker allt vad jag kan. Men det går trögare nu. Du vände upp o ner på mitt liv. Du gav mig ett val, jag kunde välja. Det kändes nytt o främmande på ngt vis. Jag har gömt mig bakom allt för att vara som er! Allt jag vill är bara att få vara precis som er!
   Tänk om jag kastar in handduken, om jag bara slutar..vad skulle hända!? Mina hemilgheter skulle iaf inte få fler tårar över sig och de skulle bevaras. Och visst är det inga hemligheter när fler vet. Men vissa hemligheter måste man dela för att klara sig ovanför vattenytan. Mn det finns de som ingen verkar vilja dela? Det gör ont, ondare än ni nånsin kan förstå. 

Det trasiga som jag plåstrat på så länge är ute! Nu måste jag plåstra tillbax, ingen ska nånsin mer få veta! Jag ska stänga in det och ta med mig det i graven. Det blir enklast så för alla..

Tala inte om hemilghetsfull när ni itne vet hur ni ska hantera hemligheter!! Kom tillbax när ni vet..

Jag saknar dig Mie! Du förstår, tröstar och framförallt du lyssnar så som ingen annan nånsin gör! Älskar dig<3