Gittan

Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör rår inte stjärnorna för..Älskling jag vet hur det känns när broar till tryggheten känns.

Tänk om det bara kunde vara som när man va liten, allt går över om man får en kram av rätt person. Nu fortsätter bara tankarna att snurra och det dåliga samvetet växer. Varför ska det vara så för mig för? Ska tårarna bränna där bakom 24 timmar om dygnet? Kommer det någonsin att kännas annorlunda. Jag vill så gärna, mn ngt sätter stop och det gör ondare i mitt hjärta än ngn nånsin kan förstå, rädslan bara växer och varje gång man försöker möts man av misslyckande. Jag orkar snart inte mer..

Jag har haft en super bra helg i Helsningborg, mn jag räcker aldrig nånsin till och jag frågar mig gång ¨på gång om jag nånsin kommer att göra det. Det gör så ont att jag bara vill sova och aldrig nånsin behöva vakna upp igen..
Förlåt!